Då börjar vi från början,eller nästan iallafall. Vi börjar från när vi lämnade Nairobi för att sätta oss på bussen till Kimilili. Jag och Catrine hade förberett oss väl med mat, då John sa till oss att inte äta på de ställen som bussen stannade på. Så vi hade packat med oss räkost,kaviar,frukt,vatten och knäckebröd. Vi vaknade tidigt på torsdagsmorgonen för att åka till busstationen. När vi väl kom fram fick vi reda på att bussen redan hade gått, John hade fått fel tid. Men inga sura miner här för en annan,fast mindre, buss skulle åka tilll Kimilili om 20 minuter kenyansk tid. Med kenyansk tid menar jag inte tidskillnaden. Utan här kan man säga svensk tid eller kenyansk tid. Det menas med att när man säger kenyansk tid så har den en tid men oftast så gäller inte den tiden, bussen går när den är full. Och med svensk tid menas det med att den tiden går den oavsett vad. Lite roligt men faktiskt sant, då det verkligen är så!

Men efter ett tag så åkte bussen och vi var på g. Vi var de enda turisterna i busse, runt om oss satt inhemska kenyaner. Vi hade laddat ipodarna så vi lyssnade på musik och sov. Vi stannade på ett ställe för lunch där vi packade upp vår matsäck i solen,sedan bar det av igen. Och begreppet "dålig väg" har vi verkligen fått vara med om, de sista tre timmarna av resan var som hmmm...låt säga som ett hoppande discogolv,haha ;).

När vi väl kom fram efter den cirka 7-8 timmarsresan så möte Gull upp oss. Sedan hoppade vi på varsin motorcykel som tog oss hela vägen till mamma Naomis hus där vi skulle bo. Vi var framme när det var mörkt och när man kommit till en sådan här liten by så är inte elektricitet prio ett. Så med väldigt lite lyse tog vi på oss pyjamsaen och la oss för att sova.


Jag med min näst bäste vän under resan, kaviarn!!


Bussen som färdade oss


Vår sovplats, jag och Catten delade säng,haha.